1. All Assessments Are Samples
2. The Higher the Stakes, the More Samples Are Needed
3. Assess What Is Important, Not Just What Is Easy
4. All Assessment Involves Judgment
5. Quantitative and Qualitative Methods Complement One Another
6. No Single Assessment Tool Can Capture All Aspects of Clinical Competence
7. Feedback Is an Essential Element of Assessment
8. Assessment Drives Learning
9. Validity Is the Most Important Characteristic of Assessment Data
10.Perfect Assessment Is an Illusion
Trots att få medicinska behandlingsprogram är lika hårt reglerade som A-HLR är det en utmaning att få samarbetet vid hjärtstopp att flyta. Oordning ligger nästan i situationens natur, där många aktörer från olika kliniker ska bilda ett fungerande ad hoc-team och samtidigt hantera stressen över att patienten håller på att dö. Många profiler inom FOAMed (bl.a. Jon Gatward, Chris Nickson, ED ECMO-folket, St. Emlyns m.fl.) har under de senaste åren delat innovationer om hur mänskliga faktorer optimerats vid HLR på deras arbetsplatser, både genom tydligare struktur och regelbunden träning med in situ-sim. Ett par gemensamma nämnare har varit:
En höggradig standardisering av arbetsuppgifter. Denna typ av koreografi lämpar sig väl för hjärtstopp i.o.m. den ganska rigida behandlingsalgoritmen. Liknelsen med Formula 1 ”Pit Stops” är kanske lite uttjatad, men det är onekligen imponerande att se ett tjugotal personer byta fyra däck på under två sekunder.
Kognitiv avlastning för teamledaren. Det går inte att arbetsleda A-HLR-algoritmen och samtidigt ta ett övergripande ansvar för patientspecifik diagnostik och terapi. Genom att helt friställa den medicinskt ansvariga läkaren från att bedriva livsuppehållande behandling får hen bandbredd att överväga orsaken till hjärtstoppet, ta ställning till särskild behandling (ex. coronarangio och ECMO), eller genomföra ett peri-arrest hjärteko.
Inspirerade av detta har akutkliniken och PMI på KS Huddinge tagit fram en arbetsbeskrivning för hur vårt larmteam kan arbeta vid hjärtstopp, och börjat träna på det här upplägget en gång i veckan. Övningen tar cirka 30 minuter att genomföra och involverar larmgruppen som är i tjänst. Samma scenario körs två gånger med en kort debriefing i mitten, så att deltagarna kan få återkoppling på fallet och omedelbart implementera eventuella förbättringar. Träningen har rullat i lite över två månader och har överlag varit väldigt uppskattad av samtliga deltagare. I framtiden hoppas vi även kunna samla data på hur regelbunden träning påverkar faktorer som är kopplade till outcome, ex. % av tid med kontinuerliga kompressioner och längden på pauser i HLR. För den som är intresserad av att genomföra ett liknande projekt på sin hemmaklinik lägger vi upp våra arbetsdokument som en fri resurs att använda eller modifiera som det passar.
PMI, Karolinska sjukhuset söker en ny ST-chef! Är du specialist i anestesi och intensivvård och intresserad av ledarskap och pedagogik? Känner du någon som passar in på den beskrivningen? Se annonsen här:
DCD-projektet går om några veckor in i en fas då ett antal piloter kommer att genomföras på utvalda intensivvårdsavdelningar. I Stockholm är det CIVA, Karolinska Solna och MIVA, SöS. Planen är sedan att utvärdera protokollet och därefter successivt införa DCD på de intensivvårdsavdelningar som önskar det. Läs hela protokollet för piloterna här:
Stefan Ström är sedan ett år heltidsanställd som nationell projektledare för DCD, innan det var han IVA-chef i Västerås under många år. Lyssna på hans föreläsning från ST-fredagen om organdonation – som podcast här, eller se video av föreläsningen:
Målet med ST är att kunna arbeta med specialistuppgifter utan handledning. Tanken är att den graden av kompetens ska uppnås innan ansökan om specialistbevis skickas in. Det är därför rimligt att sådana arbetsuppgifter utförs med en ökande grad av självständighet. ”See one, do one, and teach one” är ett klassiskt citat av den amerikanska kirurgen William Stewart Halsted. I hans utbildningsmodell skulle ST-läkaren kunna se på ett ingrepp i operationssalen för att sedan kunna utföra det under handledning och därefter kunna lära någon annan att göra det. En del av de kompetenser som förväntas vid självständigt arbete kan inte tränas optimalt under handledning; ansvarstagande, beslutsfattande, ledarskap.
Om målet är att uppnå expertis, kan träning under handledning vara nödvändig. Det kallar den svenska psykologen Anders Ericsson ”deliberate practice” eller ”medveten träning”. Dr Ericsson menar att träning utan handledning och återkoppling riskerar att bli bortkastad på sub-optimala tekniker och kan stagnera en utveckling mot expertis. Läs mer om hans teorier här.
Så vad är en optimal balans mellan självständighet och handledning? Ämnet diskuteras här i en artikel i Annals of Surgery:
STairs 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.