Målet med ST är att kunna arbeta med specialistuppgifter utan handledning. Tanken är att den graden av kompetens ska uppnås innan ansökan om specialistbevis skickas in. Det är därför rimligt att sådana arbetsuppgifter utförs med en ökande grad av självständighet. ”See one, do one, and teach one” är ett klassiskt citat av den amerikanska kirurgen William Stewart Halsted. I hans utbildningsmodell skulle ST-läkaren kunna se på ett ingrepp i operationssalen för att sedan kunna utföra det under handledning och därefter kunna lära någon annan att göra det. En del av de kompetenser som förväntas vid självständigt arbete kan inte tränas optimalt under handledning; ansvarstagande, beslutsfattande, ledarskap. 

Om målet är att uppnå expertis, kan träning under handledning vara nödvändig. Det kallar den svenska psykologen Anders Ericsson ”deliberate practice” eller ”medveten träning”.  Dr Ericsson menar att träning utan handledning och återkoppling riskerar att bli bortkastad på sub-optimala tekniker och kan stagnera en utveckling mot expertis. Läs mer om hans teorier här.

Så vad är en optimal balans mellan självständighet och handledning? Ämnet diskuteras här i en artikel i Annals of Surgery:

Trainee Autonomy and Patient Safety